Peter Jöback - Guldet Blev Till Sand lyrics

Han kom med mig

När jag drog bort den våren

Som en hund

Följde han mig tätt i spåren

Jag var glad åt hans sällskap

När jag sökte guldets land

Men Kristina, Guldet blev till sand

Vi slet ont

Ja, allt gott fick vi försaka

Ofta grät han och bad:

"Ta mig tillbaka"

Men jag vägrade alltid,

Fast jag tvekade ibland

Åh, Kristina, Guldet blev till sand

Han, som var min kamrat,

Han trodde mitt ord, fast jag redan då,

Såg att längs denna väg

Fanns knappast det jag ville nå

Över prärien kom vi till en öken

Vi gick vilse och började se spöken

Man hör vatten som porlar,

När ens huvud står i brand

Åh, Kristina, Guldet blev till sand

Jag, som var hans kamrat,

Jag tog honom över land och hav

Öken, vinden har höljt

Ett täcke över hans tysta grav

Ur en stinkande källa

Drack han vatten

Han blev sjuk

Och gick bort från mig den natten

När hans blick hade slocknat,

Då gled klockan ur hans hand

Åh, Kristina, Guldet blev till sand

Åh, Kristina, Guldet blev till sand