Mikael Wiehe - Messias lyrics

Kylan kramar landet som en järnhand

Dödens stora stillhet känns så nåra

Det faller snö på vandringsmannens hatt

Han går där som en vålnad denna natt

Han vandrar genom skogar, över ängar

där nysnön bäddar bolstermjuka sängar

Han pulsar ensam ifrån hus till hus

och ber till Gud att snart få se ett ljus

Men mörkret råder bakom alla fönster

där frostkristaller bildar tusen mönster

Ur eldstäderna stiger ingen rök

Det tycks som hela nejden låge död

Nu andas han med möda och med smärta

och kylan börjar gripa om hans hjärta

Han släpper ner sin ränsel vid sin fot

och ger sig av mot nästa svarta skog

Så ser han upp mot stjärnorna på himlen

Han snubblar till som gripen av en svindel

Så lägger han sig sakta ner på rygg

och drömmen kommer stor och varm och trygg

Och stjärnorna dom vandrar som dom brukar

I fjärran hör man varghonorna tjuta

Mot månens vita skiva syns en örn

I nysnön ser man spåren från en björn