Lynda - PríNcipe Azul lyrics

Vi båda saknade kärlek

Vi var ensamma i någonting nytt

Med ett förflutet från vilket vi båda hade fått flytt

Jag hade sytt igen dom sår

Med tidens tråd och nål

Tog det dag för dag satt inte upp nå mål

Jag hade färdats med vinden som visat vägen för året

Jag tog mej över dom hindrar vars fingrar strök mej i håret

Som var så när

Så nära att dra mej innot mot väggen

Var då jag fortsatte kämpa

Och tog mej ut genom regnet

Och stod där ensam

Långt ifrån en famn som kunde ge mej den närhet

Som bara kärleken kan

Men jag han inte långt förns jag såg dina ögon

Som var så oskyldigt vackra och satt mitt inre i lågor

Och frågor ställde mitt hjärta

Jag ville verkligen veta

Vad kan en änglalik skapelse varelse kunna heta

Du leta kärlek i nån

Vet jag gjorde det samma

Det var därför vi ensamma kunde dras till varandra

Ref.

Vi hade nått fint du och jag

Men du

Jag vet att jag klarar mej

Att ta mej genom den här vågen

För nu

Det känns som om all min längtan runnit ut

Har brunnit ut

Tagit slut

Allt vi såg var så vackert

Och allting runt oss var förtrollad av lycka

Begravde sorger i kärlek

Bland all den glädje vi smyckat

Med all den värme

Som värmde oss när vintern stod där vid tröskeln

Omtänksamheten i rösten

Förälskelsen fanns i brösten

Som höstens färger komplitera vi den andre

Hade samma syn på saker

Du va kvinnan jag var mannen

För den kärlek var vår kärlek fast än tiden var knapp

Jag hade känt dej nån månad när allting annat kom kapp

Och som ett rapp av en piska viska framtiden i örat

Sa vår tid var nästan över det fanns ingenting att göra

Så jag såg på dej

Och du såg på mej

Jag tog din hand och sa gumman

Det kommer ordna sej

Men båda visste att så inte var fallet

Och så en dag stod vi där tysta

Höll om varandra i hallen

Och alla minnen vem vet

Vi kanske skulle ha blundat

Och aldrig tagit kontakt men då för evigt fått undra

Hur det skulle va att älska dej..

Ref.

Stick. 2x

Var är vår sång som jag nynnar på

Vart finns dom minnen som jag tänker på

I den vardag där du inte finns längre

Var är dom dofter som jag luktar på

Var är dom känslor som berör mej så

I de liv jag lever utan nån nära