Hel - Engelbrekt lyrics

Vid kusten samlas kvinnofolk

för att få sin man i jord

röster ekar i själen tung

men från munnar inga ord

En rustning kall av stelnat blod

lades fram vid hennes barm

den visar spår av hjältemod

fast tomt är järnet i arm

Så hon lät kasta sin slöja lät vinden ta vid

krafter ger vika i ben

den skrift lärde prisar vår rikshövitsman

han ska ristas i vackraste sten

låt fåglar få sjunga ditt namn genom skyn

låt fåglar få bära din dröm

till ädlaste krigare till ädlaste dräkt

skall ditt namn aldrig falla i glöm

En färgad rustning ett minne blott

ner i graven sänks

en sista fanfar, trumpeter, gevär

gör så att ögonen sakta de dränks

Luften är kvav, tårarna är slut

men i tysthet hörs fåglarnas sång

vi ska föra hans namn genom stormarnas vind

vi skall följa hans steg genom dödsrikets gång

Så hon lät kasta sin slöja lät vinden ta vid

bönder med fanan så sträckt

den skrift lärde prisar vår rikshövitsman

stolta Engelbrekt

de lät fåglar få sjunga hans namn genom skyn

till bönder av ädlaste dräkt

från ädlaste krigare av ädlaste släkt

stolta Engelbrekt!

En skugga söker genom löv

hans grav har blivit täckt

vild djur håller stilla vakt

när sol har blivit släckt

vid ängens slut en örn slog ner

skarpt var vingen sträckt

en hälsning genom vinden sjöng

vi minns dig Engelbrekt.